Resan mot ett smalare jag..

- det känns liksom sådär att internetåtkomsten är dålig för mig, egentligen har jag hur mycket som helst att skriva av mig men det känns som att man liksom inte "kommer till skott" när det går ett par dagar såhär emellan =/

Henrik kom glidandes i söndags med sin nya bil han faktiskt varit i Jokkmokk(?) och hämtat, det var en fruktansvärt rolig bil. kan ni tänka er att jag faktiskt fick köra den? Opel Calibra med turbo, inte alls dum ;) man kan väl säga att den går som vinden =P
well well, vi gjorde iordning mat och sedan förstår man ju att Henrik var ganska trött med tanke på hans helgresa till norrland och tillbaka.. det blev ju inte mycket sömn i bilen får man väl anta.
´pärlan som färdats låång väg!`

på måndagsmorgonen gick jag upp och åkte iväg till VC för att byta den där staven man har i armen, det var väl en upplevelse i sig måste jag säga! *Ont har jag!*
började med att jag kom in och hon tog fram den där STORA kanylen och skulle bedöva!
OKEJ, jag är faktiskt utbildad inom vården och har inga som helst problem att sticka andra och plåga andra små själar, men när det gäller mig själv??! ICKE!
Efter den bedövningen som riktigt ilade i armen på mig gick jag iväg och tog andra tester... sedan var det dags, dags för det stora ögonblicket när barnmorskan tar fram en FET skalpell och ber mig lägga mig ner.
i huvudet susade såna där konstiga böner om att "snälla låt det inte göra ont!". JA, jag var bedövad men oroade mig fortfarande och med all rätt måste jag säga!
när hon började skära lätt i min hud så var det något som blev fel, det sprack och hon skar alldeles för djupt. det small till i handen på mig, en ilande smärta samtidigt som det snurrade till i huvudet på mig.
AKTA på dig för nu kräks jag!
-Nja det var väl inte riktigt så, men det kändes så! =)
blodet pissade ur armen liksom en stråle =S
när det väl slutade var det ju dags för henne att "ta sig in" i armen och få ut den gamla staven och sedan till det allra bästa; In med den nya och lappa ihop mig!