Resan mot ett smalare jag..

var tvungen att göra lite olika grejer för det var så skoj!=)

 

min stora kärlek...

Min stora kärlek ljuger inte

(HUR tråkigt är det egentligen inte att läsa en sammanfattning!?

ELLER att skriva en för den delen!? gör det ändå...)

 

Fredagskvällen spenderades först med Madde på innebandy

och efter det så tog jag med mig sjuklingen Mathilda och

åkte upp på stan och lira lite biljard.. Mycket trevligt!

 

Lördagen var jag ute hos Emma och hälsade på, det var

behövligt! =)

 

På söndagen så åkte jag och hämtade hem min största skatt♥

sen blev det adventsfika, magsmärtor, Stol-hämtning, besök till Ida

Ja, ni förstår att det är hektiskt ibland?:)

 

Måndagen såg ut ungefär såhär:

älskar bilden!

Den där syskonträffen jag pratat om förut i ett tidigare inlägg har nu varit. Det var jag och Dida och Didas bror Chippen med hans matte och husse. Det var überkul att träffa dem! de var ur-trevliga och hon var problemhundsutredare/hundtränare som hade mycket tips att ge. Hundarna lekte bra och de hade skoj.

Chippen till vänster och Dida till höger.

 

Sedan har ju Dida börjat lära sig att bära väska, som hon är jätteduktig med. Så nu är det bara träning och träning för att sedan kunna börja lasta den.

Väskan är stor och stabil (dock så är den ju inte super-duper-ultra-mega-snygg, men vad gör det!)

Jag känner egentligen inte för att berätta något om helgen som var. Jag åkte till Småland och hälsade på min syster, grattade till körkortet, firade storasyster som fyllt 30. Hade med mig fröken Dida som var sönderstressad och irriterad på de andra hundarna.. Vi sov underbart när vi kom hem söndag!

 

Sen fick damen vaccinationsspruta igår, så duktig och säger inte ett ljud! sen blev det fika med Bea och sen bus med Angelica och Simba i hundgården..

Sen upptäckte jag att jag tappat mitt körkort, så jag är lagom glad nu.. Sitter och ringer runt till tänkbara affärer som kan få in det.. Ska väl polisanmäla det också.. men det är ju så omständigt..

 

 

tänkte jag optimistiskt och satte mig direkt och googlade på internet för att finna ett sätt.

(för föräldrarna är en egen liten historia vi tar en annan gång)

 

Hittade ett forum där man kunde efterlysa syskon/föräldrar till sin hund. Sagt och gjort, satte jag mig och började skriva ett inlägg, publicerade detta och fick bara efter några minuter napp!.. Trodde jag.. Det var en administratör som tipsade om att man kunde gå in på jordbruksverkets hemsida och söka på sin hunds chipnummer (och ta bort 3 eller 4 sista siffror) för att få fram kullsyskon eftersom uppfödaren oftast chippar alla valpar samtidigt.

 

Sagt och gjort, jag satte mig med chipnumret och sökte in det på jordbruksverkets hemsida. SUCK.. Hundratals (jag överdriver inte!) hundar matchade min sökning och jag kände redan då vemod inför detta.

Det tog en hel kväll att klicka igenom alla hundar för att matcha födelsedata.

Jag hittade två hundar som överensstämde med min hund. Famlade fram mobiltelefonen och ringde ägare nummer 1:

Några minuter senare konstaterade vi att hon inte hade en likadan hund som mig. Attans!

Ägare nummer 2:

Jag blev feg, ville inte ringa ett sånt samtal igen.. Hittade en mejladress, gick in på Facebook i hopp om att personen i fråga hade en sida där.......

Fick kontakt med den här tjejen som inte bor allt för långt från oss och som har en bror till Dida (nu planerar vi en träff, så spännande!)

 

När jag hittat ett kullsyskon till Dida kände jag mig nöjd, jag hade lyckats.

 

Några dagar senare blockar (surfar på blocket) jag på sökordet: "dagmatte" eftersom vi behöver hjälp med passning ibland.. En bild dyker upp på en ursöt hund. Klickar in.. facineras av hur lik hunden är min egen.

Annonstexten lyder:

[Jag behöver hundvakt..Tik 15 månader.. o.s.v.]

skickar ett lagom pinsamt sms till annonsnumret.

En syster till Dida bor här i Örebro (så nu planerar vi syskonträff med Zelda och Chippen, och så Dida förstås!)

 

Lovar att bilder kommer komma när träffen har varit!

Våran kära donna är supperduperduktig när det kommer till klo-klippning! när jag tar fram klo-saxen och frågar:

-vad vi ska göra?

då sätter hon sig ner och sen lyfter hon en framtass i taget och låter mig klippa. När framtassarna är klara så frågar jag:

-Och nu då?

då lägger hon sig ner på sidan för att jag enklast ska kunna klippa baktassarna. Helt underbart att hon samarbetar som hon gör.

 

Dock så ska jag erkänna att jag är riktigt "harig" och tycker kloklippningen är ett väldigt jobbigt moment (som Dida uppenbarligen inte tycker!), så jag har en kär vän som hjälper mig att göra det mer ordentligt än vad jag vågar göra.

Då kan man fråga sig; Ska jag verkligen ha hund, när jag inte kan klippa hennes klor? Ni vet ju med säkerhet vad jag svarar iallafall!

 

Nu är det dags att sova.

Svejs.

Det här är min bästa vän "Dida" (fullständiga namnet är Candida Crus) som är född 2011-06-26.

Skatten som gett mig mycket kärlek det sista året och som jag tillbringar oerhört mycket tid tillsammans med♥