Resan mot ett smalare jag..

I torsdags kompade jag mitt pass för
att få vara lite långledig. vilket har
resulterat i att jag och Dida har haft
mycket kvalitetstid för varandra!
vi har promenerat i skogen, cyklat
varje dag och varit i hundgården och
busat oss så leriga att båda fått bada.

häromdagen när vi promenerade i skogen
så gick jag runt och tänkte en hel del..
både positiva och negativa tankar förstås!

men jag är ju som sagt lite knasig och tänkte
därför berätta för er vilken hypotes jag ställt
mig angående rådjur ;)
- man märker ju tydligt att rådjur ofta och gärna
hoppar upp på vägen framför bilar, och framförallt
på kvällstid. det håller ni med mig om.
vidare till min hypotes nu då;
Jag tror på fullaste allvar att rådjur är så korkade
och mörkrädda att de drar sig till öppna platser
(eftersom det är lättare att se och urskilja saker där)
samt till vägar. sedan står de i dikeskanten ända tills
vägen blir upplyst av en bil och det är då de ser chansen
att skutta över innan bilen passerat och lyset försvinner.

Jag fick mig ett par goda skratt i skogen när jag gick
för mig själv och tänkte på en sån tokig sak :P

Sedan är ju skogen det enklaste stället att gå vilse på!
det kan jag verkligen intyga eftersom jag gick och gick
tills jag insåg att mina tankar helt slukat upp mitt lokalsinne!
kommer fram till ett hus jag aldrig sett förut (tur att det var dag!)
där står en man som synar mig nyfiket och frågsamt..
jag krånglar mig fram mellan granar och fällda björkar
och snubblar fram till honom och frågar;
- "ursäkta, var är jag?"
varpå han skrattar och frågar om jag vet var Norra Bro ligger?
jag försöker genant skämta bort situationen samtidigt som
jag frågar efter närmsta väg tillbaka till stan.
Han skrattar och pekar bortåt, varpå jag och Dida trasslar oss
över hans gård och halvspringer grusvägen tillbaka till civilisationen.

Nu ser man fram emot ännu en händelserik vecka..