Confessions of a drunk
Nu ska jag ta upp den här diskussionen jag tycker är fruktansvärt intressant:
Confessions of a drunk!?
har ni funderat på att när någon full människa säger någonting på fyllan, som man uppfattar seriöst eller liknande säger man oftast att det är sant eftersom den "ärliga och modiga" sidan kommer fram hos en när man är onykter? samtidigt skyller vi mycket dumt och strunt på fyllan, gör man något dumt, säger något fel eller helt enkelt uppför sig annorlunda: ja, då är det inte den "sanna" sidan av en själv som kommer fram; nej då påstår man att det var p.g.a. alkoholen i blodet?
alltså; slutsatsen blev...
Man är ärlig och visar det man vill på grund av ökat mod på fyllan
MEN
man kan skylla på fyllan när något uppfattas eller mottags på annat sätt än man väntat?
Jag har länge funderat över det här problemet eftersom man ett par gånger har fått höra "sanningens ord" från någon på fyllan, som sedan antingen;
låtsas om som ingenting
skyller bort det på fyllan
eller faktiskt står för det
