Resan mot ett smalare jag..

Jag blev taggad i ett inlägg på Facebook häromdagen. Det var en kär vän från min gymnasietid som skrev att hon lyssnade på denna låten och tänkte på mig. GUD vilka minnen en sång kan riva upp!

 

 

På den tiden (eller jag kanske fortfarande gör det?) lyssnade jag bara på sån här musik.. Nu för tiden lyssnar jag kanppt på musik längre.. jag har liksom tappat andan för musik.. vilket är hemskt eftersom musiken har varit det som lyft mig i de stunder jag trott att jag inte orkat mer..

 

Ja det tog ett par dagar för mig att få upp ett inlägg här efter den dagen jag tappade mitt körtkort. Jag kan uppdatera er om att körkortet hittat tillbaka efter många om och men!

Annars så kan jag inte säga att det hänt så mycket på fronten - mitt liv, så egentligen har jag inte ett enda någe vettigt att förtälja er.

 

Bara en sak jag kan göra er uppmärksamma på, det finns två artister som jag avskyr, eller rent av hatar, och det är PINK och ROBYN..

Så fort deras musik går på i bilen, på jobbet eller hemma så blir jag tokig. Jag vet inte vad det är som gör det. PINK gör mig arg (kanske handlar det om något omedvetet?) Robyn vet jag varför jag avskyr.. Det är för att när jag var 6 år gammal så hade jag hennes (DÅ!) mycket populära frisyr och då behöver jag väl inte ens ge en ursäkt till varför jag avskyr henne? haha..

onödig energi som läggs på två artister som jag ändå inte lyssnar på (men tydligen så är de så kända att deras musik skall spelas i radion jämt!)

 

avtjänar natten på jobbet, trots att jag hellre varit hemma och umgåtts med mannen och vännerna..

Men vi kör kort (och vin!) imorgon kväll istället. Linn och Jimmy ska "campa" utanför oss haha!

svejs!

Jag känner egentligen inte för att berätta något om helgen som var. Jag åkte till Småland och hälsade på min syster, grattade till körkortet, firade storasyster som fyllt 30. Hade med mig fröken Dida som var sönderstressad och irriterad på de andra hundarna.. Vi sov underbart när vi kom hem söndag!

 

Sen fick damen vaccinationsspruta igår, så duktig och säger inte ett ljud! sen blev det fika med Bea och sen bus med Angelica och Simba i hundgården..

Sen upptäckte jag att jag tappat mitt körkort, så jag är lagom glad nu.. Sitter och ringer runt till tänkbara affärer som kan få in det.. Ska väl polisanmäla det också.. men det är ju så omständigt..

 

 

Idag är jag så trött att ögonen svider, att jag känner att jag skulle kunna gråta vilken sekund som helst.. Jag är grymt känslig om min sömn rubbas. Jag fungerar verkligen inte då!

Och som grädden på moset så regnar det och jag går snart på helg-ledighet. Och för att strö lite extra salt i såren så åker min kollega till Rhodos på söndag. Grrrr.

 

Idag fyller min stora-syster 30 år

så ett STORT grattis till henne!

 

Och grattis till min lilla-syster som tagit sitt körkort!

 

I helgen blir det utflykt med familjen. Vi ska till Idanäs och

hälsa på lilla-syster och gratta till körkortet och samtidigt fira stora-syster´s födelsedag.

Jag är oerhört noga med att jag måste trivas där jag bor. Jag hade inte trivts bra någonstans innan jag flyttade in i min mysiga tvåa här i Örebro. Helt plötsligt kände jag mig som hemma.. på riktigt!

 

Sen ändrades mitt liv och jag känner inte längre att min tvåa är mitt hem längre. Det känns negativt och trängt när jag spenderar tid i den. Känns helt fel.

 

Men hur vill jag bo då?

Jag vill ha det stilrent.. enkelt men ändå graciöst lyxigt utan att det blir för mycket. Jag vill ha det lättstädat (vilket är ett av de största villkoren för mitt hem eftersom jag är en riktig "städare"!)vilket innebär lite saker, på rätt ställen och få möbler som är belägna på golvet. Problemet med mig är att jag säkerligen har svårt att kompromissa när det gäller något så viktigt som mitt hem.

 

Vi hade en diskussion på jobbet igår om hur man vill ha sitt hus.

Jag bara ÄLSKAR hus som är stilrena, arkitektiskt utstuderade

och med stora fönster som detta nedan.

 

 

snarare än de klassiska "Svensson-husen" som är röda med

vita knutar och ser ut som precis vilket hus som helst.

 

det kan man ju omöjligt veta...

Min arbetskamrat sa till mig att hon fått höra ett råd:

Jag kan verkligen inte slå den meningen ur huvudet! För hon har verkligen funnit sin bästa vän och hon är så lycklig över det. Jag kan nog med säkerhet säga att hon inte skulle byta bort honom för något i världen! De gör allt tillsammans och de har samma intressen, visioner, drömmar och planer. De har varit tillsammans i många år och de är fortfarande sådär underbart lyckliga och kära.  

 

Jag har förstått hur viktigt det är med att man har samma drömmar och samma planer för livet. Men vad gör man då om man inte vet vad man vill med sitt liv? Då gör man som jag och tänker, funderar, tänker och funderar...

tänkte jag optimistiskt och satte mig direkt och googlade på internet för att finna ett sätt.

(för föräldrarna är en egen liten historia vi tar en annan gång)

 

Hittade ett forum där man kunde efterlysa syskon/föräldrar till sin hund. Sagt och gjort, satte jag mig och började skriva ett inlägg, publicerade detta och fick bara efter några minuter napp!.. Trodde jag.. Det var en administratör som tipsade om att man kunde gå in på jordbruksverkets hemsida och söka på sin hunds chipnummer (och ta bort 3 eller 4 sista siffror) för att få fram kullsyskon eftersom uppfödaren oftast chippar alla valpar samtidigt.

 

Sagt och gjort, jag satte mig med chipnumret och sökte in det på jordbruksverkets hemsida. SUCK.. Hundratals (jag överdriver inte!) hundar matchade min sökning och jag kände redan då vemod inför detta.

Det tog en hel kväll att klicka igenom alla hundar för att matcha födelsedata.

Jag hittade två hundar som överensstämde med min hund. Famlade fram mobiltelefonen och ringde ägare nummer 1:

Några minuter senare konstaterade vi att hon inte hade en likadan hund som mig. Attans!

Ägare nummer 2:

Jag blev feg, ville inte ringa ett sånt samtal igen.. Hittade en mejladress, gick in på Facebook i hopp om att personen i fråga hade en sida där.......

Fick kontakt med den här tjejen som inte bor allt för långt från oss och som har en bror till Dida (nu planerar vi en träff, så spännande!)

 

När jag hittat ett kullsyskon till Dida kände jag mig nöjd, jag hade lyckats.

 

Några dagar senare blockar (surfar på blocket) jag på sökordet: "dagmatte" eftersom vi behöver hjälp med passning ibland.. En bild dyker upp på en ursöt hund. Klickar in.. facineras av hur lik hunden är min egen.

Annonstexten lyder:

[Jag behöver hundvakt..Tik 15 månader.. o.s.v.]

skickar ett lagom pinsamt sms till annonsnumret.

En syster till Dida bor här i Örebro (så nu planerar vi syskonträff med Zelda och Chippen, och så Dida förstås!)

 

Lovar att bilder kommer komma när träffen har varit!

Idag saknar jag min teddybjörn.. Vi har inte setts sen i måndagskväll (och då var det en liten stund eftersom han hann somna innan han landat på kudden och så sågs vi och kramades en turbo-stund igår kväll). Men i eftermiddag när jag kommer hem från jobbet, då är han hemma och har lovat att vi ska ge varandra lite tid. Längtar hem! ♥

Våran kära donna är supperduperduktig när det kommer till klo-klippning! när jag tar fram klo-saxen och frågar:

-vad vi ska göra?

då sätter hon sig ner och sen lyfter hon en framtass i taget och låter mig klippa. När framtassarna är klara så frågar jag:

-Och nu då?

då lägger hon sig ner på sidan för att jag enklast ska kunna klippa baktassarna. Helt underbart att hon samarbetar som hon gör.

 

Dock så ska jag erkänna att jag är riktigt "harig" och tycker kloklippningen är ett väldigt jobbigt moment (som Dida uppenbarligen inte tycker!), så jag har en kär vän som hjälper mig att göra det mer ordentligt än vad jag vågar göra.

Då kan man fråga sig; Ska jag verkligen ha hund, när jag inte kan klippa hennes klor? Ni vet ju med säkerhet vad jag svarar iallafall!

 

Nu är det dags att sova.

Svejs.

Det kommer nog ta ett par dagar innan man kommer igång på riktigt igen. Det är ju inte som förr då man hade flytet i sitt skrivande, men jag får väl hoppas på att det kommer igång så snart som möjligt!

Det här är min bästa vän "Dida" (fullständiga namnet är Candida Crus) som är född 2011-06-26.

Skatten som gett mig mycket kärlek det sista året och som jag tillbringar oerhört mycket tid tillsammans med♥

 

Mitt namn är Erica Svensson. Jag driver den här bloggen för att jag behöver få utlopp för mina tankar, min humor och för att komma ihåg och kunna gå tillbaka till händelser i mitt liv.

Jag är definitivt ingen perfekt människa men jag har en unik blandning av gener som har skapat den fantastiska människa jag är idag!

 

När man ska beskriva sig själv som person med obegränsat antal ord så får jag ofta tunghäfta, jag har så många ord som kan beskriva mig.

Jag är en tvekare

Jag är en filosoferare

Jag är en organiserare

Jag är en målsättare

Jag är en egoist

Jag är en komplicerad typ

Jag är en rolig individ

Den här bloggen handlar om mig, mitt liv och mina upplevelser.

Mina fördomar, mina tankar och mina visioner.

Kort och gott så handlar den här bloggen om mitt oerhört stora ego!

 

---